Över höstens tävlingar som Glimma och jag gjort. Jag inser att hon faktiskt mognat rejält i och med vilan från tävling. För vi har ju inte direkt tävlat något i år. Jag tappade ju lusten i våras när Matte och jag bestämde oss för att det var dags att separera.
Så vi tränade väl på hemma plan men hade inga som helst ambitioner på att komma ut på tävlingsbanorna alls i år :(. Efter en del gulliga pm på fejjan så bestämde jag mig för att faktiskt anmäla, lite sugen hade jag ju hunnit bli, och jag saknade ju mina tävlings kompisar.
Jag anmälde Glimma och Indra till SoSu ;) och även Glimma till en lydnadsklass 1 ute på Tyresö. Det skulle bli så himla spännande för lydnaden har ju släppt på Liten så nu går hon ju rätt bra....
Vi har ju även lagt om träningen på henne i agilityn som även den gett bra resultat. Vet inte riktigt hur mycket hon har ökat i fart och tid men det är rätt mycket sen i våras;).
När vi väl for iväg till SoSu så var jag jätte pirrig. Det kändes så bra. Agilitybanan såg inte så svår ut, men nästan alla hundar gick ur slalomet, jag insåg snabbt att där får jag hålla i, för övrigt så kändes den mest som en snabb bana och jag tänkte "härligt nu får hon äntligen ösa". Och det gjorde hon för allt vad hon var värd. Och vi kom i mål med 0 fel och fick en pinne.
När vi väl kom till hopploppet så kändes hon nästan överladdad, det hade ju gått några timmar sen hon körde agilityloppet. Innan vi skulle in så hoppade hon jämfota och högg i kopplet, och vrålade mig i ansiktet:(. Hon skulle jäklar i mig in där!!!
När jag väl stog i starten så vibrerade den lilla hunden för hon ville iväg. Jag lämnade henne springande och hon stog faktiskt blick still, på mitt okey kom hon som skjuten ur en kanon farande! Som hinder nummer fyra på en raksträcka stog ett maxat långhopp och efter det en u-makaron, självklart i den farten så fullständigt mersade hon långhoppet, jag såg i ögonvrån hur det flög åt alla håll... Jag han ändå gena tvärs över banan och möta upp henne när hon kom ur u-makaronen, nu skulle vi höger in i säcken och efter det in 90 grader i ett högerslalom. Så med solen i ögonen tänkte jag bara att jag testar och skicka, och mitt älskade lilla hjärta tog det som den naturligaste saken i världen <3<3<3. Vi kom i mål med fem fel oc näst bästa tid.
Nu insåg jag hur mycket jag saknat det här, det är ju sjukt kul!
Helgen efter bar det iväg ut till Tyresö för en lydnadsklass 1. Det började inte så bra för när vi kom dit så var det ju en hel bunt med svarta hundar, så Glimma började kasta sig i kopplet och försökte att dra mig upp i skogen för att slippa möta dom. Till slut fick jag bli arg! Då lugnade hon ner sig och var kontaktbar igen. Jag tänkte bara "att det här var ju snyggt, nu kommer ju inte hon gå med mig"!
Jag gick in och anmälde och lottade, vi fick sista startnummret. Det blev två platsliggningar varav 2 svarta hundar hamnade i min grupp. Nu skulle jag allt få se vad Glimma gick för, eftersom hon är så jäkla rädd för m efter påhoppet.
När det var vår tur att gå in på plan så var det som att hon valde att inte se dom. Hon nitade fast med blicken på mig och iof sig kunde inte låta bli att göra en stress snurr framför mig innan det var vår tur att ta plats;). Positiva lilla hund. Självklart fick hon ligga brevid en av de svarta hundarna:O. Jag trodde faktiskt inte att hon skulle våga ligga kvar! Men det gjorde hon och stirrade mig djupt i ögonen under hela platsliggningen;). Jag fick stirra i himmlen, för varenda gång jag tittade till på henne så röck det i henne. Hon fick sin 10:a på platsliggningen trots de svarta hundarna, bara det var en seger;). Tandvisningen var ju nemas problemas så nu hade vi iaf skrapat ihop 20p;)
Sen var det bara till att sätta sig och vänta på vår tur. När det var dags att börja värma så sa hon med hela sin lilla kropp "det här är skit ballt ju". Djupt fokuserade gick vi in på planen ch ställde upp för linförigheten. Den gick som en dans, jätte fin kontakt och position, inte ett enda blicksläpp trots all störning runt i kring, en liten miss i vänster halt blev det och vips så var vi nere på 9p. Men jag var nöjd med det med tanke på hur svårt hon har haft för att fokusera;). Läggandet under gång blev lite lite långsamt så det blev en 8.5p. Inkallningen 10p sjukt snygg ingång;). Ställandet under gång blev en miss, hon blev osäker på vilket moment det var och la sig, men när jag vänder mig om och ser att hon ligger så log jag bara. Jag visste ju att detta kunde hända! Men när jag står där och ler så är det som om hon kommer på sig själv och någon drar upp henne utan att röra en tass så "POFF" står hon. Hon stog jätte fint tills jag kom tillbaka, men det blev 0p på det;). Det är bara att träna mer på det! Apporten var JÄTTE äcklig men hon tog den, dock rullade hon den 2 ggr så det blev 8p. Och sista momentet hoppet gjorde hon jätte fint och fick en 10:a till.
Duktiga lilla damp bus, hon gick inte ner sig ett endaste dugg under hela programmet, snarare tvärt om. Hon jobbade jätte fint och var faktiskt med hela tiden med sin positiva energi;). Det här ska vi göra fler gånger....
Nu till helgens bravader i Katrineholm. Som sagt upp i ottan för att möta Ellionor och iväg till Katrineholm. När vi väl kommer dit står varken Indra eller Glimma med på deras startlistor:0. Jag rusade iväg till sekreteriatet för att höra vad som hänt. Där fattade dom ingenting, men sen satte dom upp oss som sista hund i alla klasser. När jag sen pratade med tävlingsledaren så sa hon att det inte fanns någon anmälan, shit!!!! Jag visste ju att jag anmält och betalt! Nu hade ju även lrge banvandring börjat och jag började känna mig rätt stressad. Tillslut kom en tjej och sa att det var okey och att jag kunde gå banan då var det bara 3 minuter kvar på banvandringen och jag skulle få starta som hund nummer 10.
Jag konstaterade snabbt att det var en rätt klurig klass 1 bana, men det kändes som om Glimma skulle kunna fixa den;). Ja vad hände då, jo jag var väl så stressad så jag fick henne att tjuva. Det har aldrig hänt förr:(. Sen gick hon som tåget och hoppade nerfarten på balansen "skit". Det har inte heller hänt förr! Efter det gick hon jätte fint men låste på domaren innan slalom så vi fick 3 vägran och disk. Jag var ändå nöjd, konstaterade att hon ökat ännu mer och att hon fortfarande var lika lyhörd och följsam min lilla pärla;)
Efter Glimma´s lopp fick jag springa upp till banvandring för agilityklass 2, för jag skulle ju få köra Indra, vilket jag inte gjort på flera år! Den banan kändes mycket lättare än den jag redan kört... Indra var sjukt taggad, hoppade jämfota och kampade som en tok<3. I starten kändes det som hon skulle ösa på som fasiken men det märks att hon börjar bli gammal. Hon har inte så hög fart längre, men bara hon har roligt så är jag nöjd. Hon vill ju fortfarande göra saker och inte redo att bli pensioner än, mitt älskade hjärta fyllde ju faktiskt 9 år häromdagen<3.
Glimma´s hopplopp då ja det var ju helt galet! Hon var totalt vansinnig innan vi skulle in på banan. Jag ställde henne i starten och med tjuvstarten i minnet så tröck jag henne rätt hårt för att hon skulle stå kvar, och det gjorde hon. Men rivstartade minst sagt, eftersom det var en lite klurig start där man skulle ta ett staket och sen in i en u-makaron. Glimma kom lite snett över det andra hindret och såg fel tunnelingång och satte fullt ös mot den, jag hann stoppa henne men hon hade varit inne med nosspegeln så disken var ett faktum. Jag ropade på henne och hon tog rätt ingång. Gjorde ett så jäkla snyggt slalom. Hmmmm jag hade tänkt att jag skulle hinna ett par framförbyten på ett par ställen, men ju mer jag tröck på för att kunna gena ju fortare sprang hon, de fick bli ett par tighta bakombyten istället men det verkar inte bekomma henne ett dugg.... Men shit hur i hela friden ska jag kunna handla henne om hon ökar ännu mer:O, jag känner ju att hon har en växel till att ta till!
Om Glimma inte Glimma börjar löpa den här veckan så ska jag se om jag kan anmäla henne till en LKL 1 i Haninge på lördag. Så nu ska det tränas här i veckan;).
Ja och vad har jag då kommit fram till under hösten. Jo förfasiken att lilla fröken damp bus har faktiskt mognat och växt på sig om än något sent;). Jag har ju hela tiden sagt att hon inte är någon lydnadshund men jag får nog ändra mig på den punkten! Hade vi inte nollat ställandet på debuten så hade vi vunnit för hon hade ju bäst poäng av alla <3<3<3. Agilityn då ja där är jag bara positiv, hon är snabb, smidig, fruktansvärt lyhörd.
Dessutom har ju Glimma och jag gått med i laget Ur vägen som kommer ha sin första start i Rättvik, hur kul kommer inte det att bli då;)
Min lilla damp bushund börjar allt utvecklas till den lilla drömhund jag ville ha, även om vägen dit inte alltid har varit så lätt:). Hon ligger ju alltid lite för högt, och har svårt att koppla av men vad gör det när hon bara är helt underbar.....
